Längs Slingan visar vi på fem (+2) platser hur relativt enkelt det är att återställa en våtmark.
Vid Övre (1) och nedre Mörtkärr (2), vid Sjöängen (3) och Götehults våtmark (4) liksom vid Brokärret (5) kan ni se effekten – hur marken ser ut EFTER en åtgärd.
Går ni lite längre finns Dämmen (6) och Gatgöl (7) där arbete pågår – så ser det ut innan och under en åtgärd.
Fördelarna med att återställa våtmarker är många:
* En högre grundvattennivå
* Marken blir mer tålig vid torka
* Marken blir mer tålig för översvämningar
* Vattnet renas i våtmarken
* Mindre övergödning av haven
* Växtlivet blir rikare, ger en större mångfald
* Djurlivet gynnas, allt från insekter till storvilt får vattenhål
* Uttorkad torv läcker koldioxid ut i luften, återvätad torv håller kvar koldioxiden
Utöver alla dessa positiva bidrag så är det både billigt och ofta ganska lätt att återställa en våtmark. Våra förfäder gjorde en enorm arbetsinsats för att leda bort vattnet från åkrar och skog när de behövde marken att plantera på. Vi senare generationer behöver på många håll bara leda tillbaka vattnet igen, gärna där det är möjligt i den fåra som naturen har valt som mest fördelaktig genom miljoner års utveckling.
Med det sagt måste många hänsyn tas innan vi ger oss på att ändra ett vattenflöde.
* Påverkar en höjning av vattennivån grannmarker också?
* Står det ledningsstolpar i marken som vi vill återväta?
* Riskerar ett vägavsnitt att dränkas vid högvatten?
* Finns det kulturhistoriska inslag eller fornminnen som kan ta skada?
* Kommer det uppstå vandringshinder för fisken?
Det kan finnas olika skäl att söka tillstånd först.
* Finns det servitut på marken?
* Om marken har torrlagts en gång i tiden av en grupp markägare, bildade de ofta ett markavvattnings,- diknings- eller torrläggningsföretag. Dessa har fortfarande laga kraft även om dagens markägare ibland är ovetande om att de finns och måste upphävas i domstol.
* Om åtgärden innebär en nyanläggning av våtmark där ytan överstiger 5 hektar behöver markägaren ansöka om tillstånd för vattenverksamhet hos länsstyrelsen.
* Åtgärder i strömmande vattendrag får påverka max 500 kvm av botten.
Längs Slingan kan besökaren se vilka resultat som vattenåtgärderna i olika slags marker kan ge.
Det mest skonsamma sättet vi använder är att dämma i ett grävt dike för att sakta ner vattenflödet och periodvis låta marken i närheten översvämmas vid högvatten.
Det finns några praktiska saker att tänka på även här:
* Hur mycket man vill att vattennivån max får höjas vid högvatten.
* Var i diket man placerar dämningen för bäst effekt.
* Vilket material man använder att dämma med. Sten och trädstammar dämpar vattenflödet men är inte tätt. För det krävs lera eller annan jordmassa – som helst ska tas från platsen.
* Vanligen avverkar man i förväg träd som riskerar få stå i vatten under perioder. Men t ex alträd tål vatten mycket väl och skapar i bästa fall ett stycke sumpskog vilket är vad grodor, salamandrar, mossar och lavar frodas i.
Vattenråd har satts upp över hela Sverige efter 2015 och består ofta av lokala företag, kommunrepresentanter och boende.
Varje vattenråd fungerar inom sitt avrinningsområde, i vårt fall Marströmmens avrinningsområde.
Vattenrådet kan bistå markägare med kontakter till myndigheter och expertis för att lösa de frågor som uppstår och förmedla tips om vilka bidrag som kan sökas för arbetsinsats eller underhåll.
Vandringsslingan mellan våtmarkerna har iordningsställts av Marströmmens vattenråd med finansiellt stöd av södra Östersjöns vattenmyndighet och i samarbete med Sveaskog.