Markerna öster om Tribbhult ligger i en svacka mellan skogsklädda sluttningar, genomlöpt av grävda och sprängda diken som svänger åt olika håll.
Här gillar viltet att hålla till.
Tribbhultmarkerna brukas fortfarande, på norra sidan om den lilla sluttningen
där vägen en gång gått.
På södra sidan betas den någon gång ibland.
Diken löper öster- och söderut i flera kraftiga svängar genom markerna innan
det låter vattnet dansa vidare, passera under en skogsväg och rinna vidare
genom ett stycke naturskyddat område strax före vattendraget Maren.
Här tog man i rejält den gången som man behövde leda undan
vattnet för att ge sig själv mer odlingsmark, både sprängde och grävde.
På den brantaste delen har man fått stapla stora stenar längs kanterna.
Från öst mot väst gick en landsväg och brofästet syns fortfarande.
En gammal vägskylt står bortglömd kvar på sluttningen.
I sydöst ligger marken lägre ju närmare Maren vi kommer och blir
därför lätt vattensjuk.
Ibland betas det här nere, annars ligger marken obrukad.
Längs ner mot skogsvägen, har Marströmmens vattenråd nu
återställt äldre förhållanden i Tribbhultsbäcken.
Här är samma utsikt som i bilden ovan, fyra dagar efter att
åtgärderna gjorts och bara ett lätt regn senare.
Vattennivån har redan stigit.
Det beror på pluggen i diket ett stycke ovanför.
Här rensades först det grävda diket.
Sedan tillfördes riktigt stora stenar för att plugga igen diket.
Finare massor som sand och grus behövdes för att fylla igen
alla öppningar mellan de grövre stenarna.
Naturen kommer hjälpa till med den uppgiften så småningom
genom att det flödande vattnet drar med sig materia och
partiklar som fastnar här.
Överst fick sedan jord, kvistar, grenar och och annat toppa
anrättningen.
Bredvid det numera tilltäppta diket, öppnas utrymme upp
för att låta vattnet skapa sin egen, mer naturligt slingrande bäckfåra.
Bara fyra, fem dagar senare och efter ett litet regn, har vattnet
som kan ses på bilden, funnit sin egen väg vid sidan om pluggen,
nu i en smalare fåra.
* * *
Att plugga ett grävt och rakt dike gör att vattnet hålls kvar längre i landskapet.
Markerna kan blötas rejält under högvatten.
Det blir en mycket mer näringsrik mark här när vattnet drar med sig partiklar,
perfekt för djuren att beta på under torrare perioder och mer intressant för vilt.
I bäcken slingrar sig vattnet hellre än löper rakt i en mer naturlig rörelse
vilket passar fisken som vandrar.
Det ger bättre lekplatser och viloplatser för vandrande fisk.
Och för att avrunda arbetet höjs skogsvägen vid sin lägsta punkt och förstärks med en större vägtrumma, så att den förblir farbar även vid högre vattennivåer.