Markerna öster om Tribbhult ligger i en svacka mellan skogsklädda sluttningar, genomlöpt av grävda och sprängda diken som svänger åt olika håll.
Här gillar viltet att hålla till.
Tribbhultmarkerna brukas fortfarande, på norra sidan om den lilla sluttningen
där en liten väg en gång gått och brofästet syns fortfarande.
Här tog man i rejält den gången man behövde leda undan
vattnet för att ge sig själv mer odlingsmark. Man både sprängde och grävde.
På den brantaste delen har man fått stapla stora stenar längs kanterna.
En bortglömd vägskylt står kvar vid bron och varnar … ”förbud mot trafik med fordon.”
Diken löper öster- och söderut i flera kraftiga svängar genom markerna innan
det låter vattnet dansa vidare, passera under en väg och rinna vidare
på östra sidan genom ett stycke naturskyddat område, strax före vattendraget Maren.
Marken på södra sidan betas den någon gång ibland men alltmer sällan. I sydöst ligger marken lägre ju närmare Maren vi kommer och blir
därför lätt vattensjuk.
Längs ner mot skogsvägen, har Marströmmens vattenråd nu
återställt äldre förhållanden i Tribbhultsbäcken.
Samma utsikt som i bilden ovan men tagen fyra dagar efter att
åtgärderna gjorts, bara ett lätt regn senare.
Vattennivån har redan stigit.
Det beror på pluggen i diket ett stycke ovanför.
Att plugga ett grävt och rakt dike gör att vattnet hålls kvar längre i landskapet.
Markerna kan blötas rejält under högvatten.
Det blir en mycket mer näringsrik mark här när vattnet drar med sig partiklar,
perfekt för djuren att beta på under torrare perioder och mer intressant för vilt.
Här rensades först det grävda diket.
Sedan tillfördes riktigt stora stenar för att plugga igen diket.
Finare massor som sand och grus behövdes för att fylla igen
alla öppningar mellan de grövre stenarna.
Naturen kommer hjälpa till med den uppgiften så småningom
genom att det flödande vattnet drar med sig materia och
partiklar som fastnar här.
Överst fick sedan jord, kvistar, grenar och och annat toppa
anrättningen.
Bredvid det numera tilltäppta diket, öppnas utrymme upp
för att låta vattnet skapa sin egen, mer naturligt slingrande bäckfåra.
Bara fyra, fem dagar senare och efter ett litet regn, har vattnet
funnit sin egen väg vid sidan om pluggen, nu i en smalare fåra.
I bäcken slingrar sig vattnet i en mer naturlig rörelse hellre än löper rakt
vilket passar fisken som vandrar.
Det ger bättre lekplatser och viloplatser för vandrande fisk.
Och för att avrunda arbetet har vägen höjts vid sin lägsta punkt och förstärkts med en större vägtrumma, så att den förblir farbar även vid högre vattennivåer.
Tribbhultsprojektet har vi genomfört med hjälp av länsstyrelsens fiskerikonsulent och Svea skog och det har finansierats av Havs- och vattenmyndigheten.